S M Wincrantz Möbelindustri AB
- Bilder och kommentarer

En tidig morgon, en dag i augusti 1939, väcktes jag av att min kusin,
Sven M Wincrantz, hade kommit för att höra om jag tillfälligt ville bli
springpojke hos honom. Jag var då 12 år. Under resten av skollovet,
och senare under eftermiddagarna den sista tiden av min skolgång i
folkskolan, arbetade jag där till och från. År 1941 började jag som
lärling. Lärlingstiden var då fem år och för att bli fullbetald fick man
arbeta i ytterligare två. Gesällbrev fick jag 1949. Mina anställningsår
vid företaget: (1939-) 1941-50 och 1957-70.

Under min tid i tapetseraryrket skedde en utveckling från ett genuint
hantverk till en industri där framställningen av soffor och fåtöljer
mer och mer påminde om principen ”löpande band”. När jag började
i yrket fanns det äldre tapetserare som ansåg att en nymodighet
som ”magnethammare” var ett otyg. När jag slutade hade
häftapparaterna (”spikpistolerna”) fullt ut gjort sitt intåg.
Snörningen av resårer hade försvunnit, eller förekom sällan,
nu var det färdiga resårhus som gällde. Skumgummi och plast hade
i stor omfattning ersatt forna materialer, såsom krollsplint, tagel
och vadd.

Mina minnesanteckningar handlar om tiden 1939 – 1970. De gör
inte anspråk på att ge en fullständig bild av S M Wincrantz
Möbelindustri AB, men det är så här som jag minns min tid i yrket
och företaget. I mina diktsamlingar har jag för övrigt i några dikter
hämtat motiv från mina år som tapetserare.

Per O Westman

  Som jag minns det
 
  Sven M Wincrantz startade sin tapetserarverkstad i en källare vid
  Varnhemsgatan i Skövde år 1938 men flyttade året därpå till en
  verkstadslokal vid S:t Sigfridsgatan (i f.d. Furhoffs plåtslageris lokaler).
  Där blev man kvar ett par år för att 1941 flytta till ett nybyggt hus på
  Gamla Kungsvägen 24 (numera namnändrat till Vallevägen), med
  verkstadslokal på första våningen och bostad på andra. Jag minns att
  Sven Wincrantz och hans svärfar Hjalmar Johansson för hand grävde
  grunden till det nya huset och också att jag vid något tillfälle då fick
  i uppdrag att åka till dom med en kaffekorg.
 

  Branschen var säsongsmässigt sådan att det månaderna före jul var som
  jobbigast. Då förekom övertidstimmar om både två och fyra timmar per
  dag. Vi hade tillgång till radio, och under början av 40-talet, när andra
  världskriget härjade i Europa, brukade Bengt på övertidskvällarna ta in
  engelska arméns önskeprogram – ”Forces’ Favourites” - som sändes på
  kortvåg. Firman växte och nästa bild visar chefen med anställda år 1943.
































  Bakre raden: Valter Andersson, Bengt Nyberg, Per Emanuelsson, Henry Gullberg,
  Karl-Erik Johansson
  Främre raden: Per-Olof Westman, Henry Andersson, Sven M Wincrantz,
  Artur Andersson

  Som framgår av ovanstående foto hade arbetsstyrkan utökats 1943. Av de
  nyanställda tapetserarna kom Henry Gullberg från Lyrestad och Karl-Erik
  Johansson från Grästorp (Klicka).
  Henry Andersson var också ny. Först springpojke, senare lärling, men
  avancerade i sinom tid till gesäll och sedermera verkmästare. Artur
  Andersson, som var från Mellerud i Dalsland, var en kort tid anställd som
  lagerarbetare och emballerare. Omkom något år senare i en båtolycka på
  Vänern.
 

 























   Första tillbyggnaden. Huset är ett reveterat trähus. Emballeringen skedde under vackra
  dagar utomhus, som synes.

  Första tillbyggnaden skedde 1945. Efter att ha förlängt källarväggarna åt
  öster togs gaveln loss och baxades sedan ut till ny plats, varefter
  huskroppen förlängdes i motsvarande grad. Det fanns olyckskorpar som
  tvivlade på att operationen skulle lyckas, men allt gick väl! På bilden ovan
  är gaveln på plats och den nya väggen under arbete.
 

  Sven och Alice Wincrantz flyttade senare till annan bostad, personalen
  utökades och tapetserarverkstaden upptog sedan hela huset, men lokalerna
  blev ändå med tiden otillräckliga och år 1958 flyttades verksamheten till en
  nybyggd fabrik på Gustav Adolfsgatan. Någon gång under åren bytte företaget
  namn till S M Wincrantz Möbelindustri AB. Även den nya fabriken blev för liten
  varför tillbyggnader skedde flera gånger under 60-talet. Även andra lokaliteter
  på Norrmalm utnyttjades för verksamheten. Firman räknades vid den tiden till
  en av de största inom stoppmöbelindustrin i landet. I början av 1970-talet
  avyttrades företaget till ny ägare men upphörde redan efter ett par år i den
  nya regimen och i lokalerna har sedan dess varit skiftande verksamhet. Nedan
  en bild från 1960-talets början.

 





























  En julfest omkring år 1960. Ett år då all personal fick en skyddsrock i julklapp. Vita till
  tapetserare och sömmerskor. (Klicka för större bild)

  Bakersta raden, från vänster:
  Bernt Wallin, Jan Erik Rydberg, Ove Almgren, Åke Williamsson, Gösta Fredriksson,
  Karl Johansson, Kjell Persson, Göran Dahlman, Kjell Berglund, Ulf Nilsson, Alf Reinhed,
  Sven-Erik Johansson, Bengt Göran Herrlin.

  Tredje raden:
  Siverth Forsell, Bo Almgren, Bo Sandén, Bertil Gustavsson, Per-Olof Westman,
  Sven Svensson, Henry Brodin, Evert Jonsson, Bengt Nord, Gunnar Karlsson,
  Kurt Sjöman, Bengt Eriksson.

  Andra raden:
  Elsa Jernvald, Birgitta Andersson, Barbro Andersson, Linnéa Magnusson, Joel Terlinder,
  Sven M Wincrantz, Alice Wincrantz (med hunden "Ninette"), Margareta Lamberg,
  Vera Williamsson, Inger Johansson, Henry Andersson.

  Första raden:
  Per Olof Björklund, Johnny Lundh, Hans Andersson, Ove Gustafsson, ? Adolfsson,
  Ingemar Sääf, Ingemar Andersson

  På de tre bilderna från 1942, med anställda som har var sin fåtölj i arbete,
  återfinns de som vid flyttningen till Norrmalm 1941 utgjorde företagets hela
  personalstyrka.

  Interiörbilden visar Alice Wincrantz, Valter Andersson och Sven M Wincrantz.
  I förgrunden, Per Emanuelsson till vänster och Per-Olof Westman till höger.
  Vid fönstret ses en skymt av Henry Åhlund.

  Kort data om S M Wincrantz, med familjebilder HÄR
  och
  mer bilder från företaget hittar Du HÄR
 

  Då och då ställdes det till med fest och utflykter.
  Här några bilder från utflykterna:

































  Samling för färd till Alphyddan. Vid bilen ses bl.a. Alice och Sven Wincrantz              

 




























  Ännu en bild från Alphyddan. Sven Wincrantz längst till vänster, Alice Wincrantz till höger.
  (Klicka namn och för större bild)
 

  Bilder från festliga tillfällen:

  Först två bilder från invigningsfesten  av den nya fabriken år 1958.
  Vid festen talade Skövde stads representant, kommunalborgmästare
  Rune Bäcklander och för underhållningen svarade Runo Sundberg.

































  Fr. v:   Bertil Gustafsson, Maj Sjöberg, Holger Karlsson, Sara Andersson, Per O Westman
  (Klicka för större bild)
 

Från samma julfest!  Sven Svensson berättar en historia. (Kanske den om grisen och sparken?)

  Sammanfattning:

  S M Wincrantz var en bra arbetsgivare, mån om sina anställda. Men
  han reagerade ibland  impulsivt och då var det  inte alltid ”lugna gatan”
  som gällde. Oftast sökte han dock i efterhand gottgöra vad hans
  temperament ställt till med. Och som jag minns var han aldrig långsint.

  En kortversion om mina 30 år inom  tapetseraryrket hittar Du här

  Här några dikter med motiv från min tid som tapetserare:
  (Klicka på respektive rubrik)

Tillbaka till min hemsida kommer Du här