Emballeraren  (ur ”Tidsbilder”)

Emballering var länge
en syssla för oss lärlingar,
men senare anställdes
en särskild emballerare,
som tog över vår uppgift
att spika ”underspik”
på fåtöljer och soffor,
slå om papper och wellpapp
och knyta sisalsnören
runt stoppmöblerna.

Vi hade alltid haft för vana
att klippa av snörena med sax
men efter en tid föreslog den nyanställde
att företaget skulle införskaffa en slidkniv.
Han menade att det skulle
vara mer praktiskt att alltid
ha tillgång till en kniv,
då han skulle kapa ett snöre.

Verkmästaren rådgjorde med chefen
och efter att denne i sin tur
konfererat med de äldsta gesällerna
fick emballeraren sin efterfrågade kniv.

Detta skedde dock med viss tvekan,
han var ju, trots allt, från Finland.

Och vi blev en fördom fattigare.