Dalslänningen (ur ”Från då och nu…”)

Han arbetade på lagret något år,
flyttade sen hem till Dalsland igen.
Senare hörde vi att han gått till sjöss.

Vi hade ofta skämtat med honom
men menade egentligen inget illa
då vi härmade hans dialekt.
Sedan han slutat roade vi oss med
att ibland återge några av de uttryck
han lämnat efter sig.

När vi en dag läste i tidningen
att hans båt förlist på Vänern,
med man och allt,
satte vi skrattet i halsen
och kände oss lite ångerfulla.

Han hade varit en god arbetskamrat,
hade aldrig sagt ett ont ord
om eller till någon av oss.