”Kråka” (ur ”Tidsbilder”)

Den tid då vandrande gesäller
reste från stad till stad och sökte jobb,
tillhörde väl egentligen det förflutna
och när ”Kråka”, som han kallades,
kom som förment arbetssökande
var det därför ingen som tog honom
riktigt på allvar.

Han var likväl ett välkommet avbrott
i vårt dagliga slit
och skvallrade gärna och villigt om
hur man hade det på andra
arbetsställen i grannskapet.

Vid varje besök fick han lite pengar
för att kunna resa vidare på sin turné.
Av gesällerna blev det någon krona,
från oss lärlingar var han nöjd
om vi bidrog med en tjugofemöring.

En höst, då brådskan var extra stor,
erbjöds ”Kråka” ett par veckors arbete,
vilket han tackade ja till.
Fick en femtilapp i förskott,
och lovade återkomma nästa morgon.

Efter att ha gått ut genom dörren
med sin förskottslön,
såg vi inte till honom mer.

Det påstods senare att han
aldrig arbetat inom yrket
och att han var en bluff.

Vi saknade honom – likafullt.