Att bli någon... (ur "Tidsbilder")

    Det var ju så många jag ville "vara som"
    eller "bli som".

    Som Allan, min kusin ville jag länge vara.
    Han tillhörde då redan de vuxnas värld
    och gick linjeman vid matcherna
    på Trängheden.

    Och jag såg upp till Rickard,
    som reparerade uthuset en sommar.
    Varje eftermiddag tömde han sina fickor
    och gav mig nya, blanka spik, som jag sparade.
    Snickare skulle jag bli!

    En tid beundrade jag Eskil, i grannfamiljen.
    På gymnastikuppvisningarna hade han
    vita långbyxor och en tröja med korta ärmar.
    Musklerna på hans överarmar var imponerande.
    Under flera veckor tränade jag hårt
    med armhävningar i trapetsen i vedboden.
    Tänkte jag skulle bli lika muskulös som han.

    Genom åren fantiserade jag sedan om
    att bli en välkänd idrottsman,
    eller att bli lokförare, brandsoldat...
    Jag vet inte allt som jag ville vara,
    allt jag skulle bli.

    Men jag drömde aldrig någonsin om
    att bli tapetserare.
    Det bara blev jag - ändå.