Under min barndomstid på 30-talet var Skövde en småstadsidyll. På Ridhusplan – där
Helenaskolan nu ligger – hölls regelbundet kreatursmarknader och där var också platsen
för de cirkusar som gästade stan. Varje år startade och avslutade Sandbergs Tivoli
säsongen med att slå upp sina attraktioner på trekanten framför bryggeriet Nordstjernan.
Trängheden – numera känt som Västra Fältet – var då fortfarande övningsfält för T 2.
På Ridhusplan och Tivoliplatsen spelade vi fotboll, mer sällan på Trängheden. Där
väcktes ändå mitt fotbollsintresse då AIK:s och IFK:s matcher spelades där den tid då
Idrottsplatsen på Södermalm var under ombyggnad.
Foto: Bengt Gustafsson (Klicka för förstoring)
En sommardag år 1935. Fotograf är Bengt Gustafsson, som bodde i ”Kasern”,
där anställda vid Bryggeriet Nordstjernan hade sina bostäder. Bengt var några
år äldre än vi och hade vid tillfället skaffat sig en kamera.
Sittande från vänster min bror Hans Westman (1923-2000), i mitten jag själv
med min fotboll och till höger Sten Erik Jonsson (1927-2006), som då, liksom
Bengt, bodde i ”Kasern”.
I bakgrunden ”Ridhuset”, som brann ner år 1947.
I dikten "Fotbollen" (läs gärna dikten) är namnen på tre av 30-talets mest kända
fotbollsspelare nämnda. Sven Jonasson spelade center i Elfsborg, Anders Rydberg
var målvakt i IFK Göteborg och Sven Rydell en teknisk forward i Örgryte. De var alla
med i dåtidens svenska landslag och fanns på idolbilder när man köpte kola. Då
jag arbetade i Göteborg såg jag ibland Sven Rydell på promenad till sin bostad i
stadsdelen Redbergslid, som låg inte långt ifrån där jag i början av 70-talet hade
min arbetsplats. (Rydell avled 1975)
Ridhusplanen (bild ovan) i Skövde var den plats där vi oftast spelade fotboll men
också trekanten framför Bryggeriet Nordstjernan använde vi och det var där vi
senare ordnade med målställningar och tiggde snören som vi knöt till nät. I dikten
”Nätrassel” (läs gärna också den) nämner jag ”Ingemar”. Han var välkänd av många
Skövdebor som */Ingemar ”Slompan” Strid (1931 - 2005), och blev sedermera en
mycket duktig handbollsmålvakt i Skövde AIK och svenska landslaget.
* * *
Journalisten med signaturen ”Este”, som nämns i dikten "Nätrassel", hette Olle
Stjernqvist och var chefredaktör för Västgöta Korrespondenten (VK). Kåseriet, där han
skrev om oss, var infört i VK den 24 juli 1940. Början av kåseriet handlade
om "Tegner". Den avslutade delen löd som följer:
"Den rätta glimten i ögat, den som Tegner förmodligen syftar på, kan jag se
utanför mitt fönster.
Där har några pojkar ordnat med en fotbollsplan. Målstänger ha de satt upp och
till och med målnät ha de knutit ihop av snören. Där spelas det fotboll dagen lång
med verklig energi. Och småpojkarna äro väl hemma i finesser, det finns ett par
parvlar som samspela och dribbla och skjuta mål så det är en fröjd åt det.
Och rent spel gillar dom. När det är "hands" lägger den skyldige själv bollen
tillrätta och protesterar inte. Här skipas rättvisa utan domare - pojkarna har ännu
inte lärt sig de storas knep och illfundigheter.
Este"
* * *
*/Fotnot:
Familjen Strid bodde en tid i huset Mariestadsvägen 1 (Gamla Badhuset). Mellan badhuset
och mitt föräldrahem, Mariestadsvägen 3, rann Mörkebäcken och i den hamnade vi ibland
under lek. När detta en gång hände Ingemar så var hans mamma inte hemma och han fick
följa med mig hem. Vi hängde hans strumpor på brasskärmen framför vår kamin. Han kände
otåligt efter om de inte snart var torra och då han ännu inte börjat prata rent så i stället för
"strumpa" blev det "Slompa". Det blev först till en lek då jag härmade honom och min mening
var att det skulle stanna mellan oss två. Men så blev det inte. Han blev "Slompan" med alla.