Västgötaidrotten en profil fattigare
Forsviks IF hade åren 1966-67 Ingemar
”Slompan” Strid från Skövde som spelande tränare
i sitt fotbollslag men
det är inte som centerhalv i
fotboll som han blivit mest känd utan det
är hans
insatser på handbollsplanen, både som målvakt
och domare, som
har satt de djupaste spåren i
idrottshistorien.
Ingemar,
född den 8 november 1931, avled den
21 augusti 73 år gammal och hans idrottsbana
startade i Skövde AIK på 40-talet och redan som
17-åring fick han följa med som reservmålvakt
till en allsvensk match. Han spelade med i
Skövde AIK:s sista allsvenska lag 1961 och han
var också med i två A-landskamper,
båda mot
Norge.
Den
första spelades i
Skövde
den 12 december
1954 och Sverige vann med
32-14. I laget spelade
även västgötarna
Henry Lindahl, KFUM Borås, och
Inge Bladh, Skövde AIK. |
Ingemar
”Slompan” Strid håller upp lagbilder
på Skövde AIK:s handbollslag i Rekord-
Magasinet nr 1 1955 och nr 13 1961.
Foto
Roland Svensson, SLA |
”Slompans”
andra landskamp spelades året efter i Oslo, den 4 december,
och
slutade också den med
vinst för Sverige, 28-10. Med i laget var då också klubbkamraten Inge Bladh.
En U-landskamp finns
också noterad för Skövde-målvakten, borta mot Danmark i Ollerup (vackert
beläget på södra Fyn) den
17 januari 1954 där Sverige vinner med 18-10.
”Slompan”
– ett smeknamn orsakat av ett par våta strumpor nära en kamin enligt
barndoms-
kamraten Per O Westman – avslutade sin aktiva karriär som målvakt i
Mariestads AIF där han spelade
i fyra säsonger i slutet av 60-talet. Då hade han redan inlett sin
domarkarriär i både fotboll och
handboll. Som handbollsdomare dömde han oftast ihop med Carl-Axel ”Cas”
Stenberg som beräknar
att de dömt över 2000 handbollsmatcher tillsammans. Trots sin sjukdom så
dömde han handboll så
sent som i april i år.
Fotboll
spelade han som sagt för Skövde AIK, Våmbs IF och Forsviks IF, i de två
senare var han
även tränare.
Nedtecknat
av
Tommy
Wahlsten
Ur VÄSTGÖTARNAS
IDROTTSHISTORIA
Nr 3. 2005. Årgång 2
Fotnot:
Familjen Strid bodde en tid i huset Mariestadsvägen 1 (Gamla
Badhuset). Mellan badhuset
och mitt föräldrahem,
Mariestadsvägen 3, rann Mörkebäcken och i den hamnade vi ibland under lek.
När detta en gång hände Ingemar
så var hans mamma inte hemma och han
fick följa med mig hem. Vi hängde hans strumpor på brasskärmen framför
vår kamin. Han kände otåligt efter om de inte snart var torra och då han
ännu inte börjat prata rent så i stället för
"strumpa" blev det "Slompa". Det blev först till en lek då jag härmade honom
och min mening var att det skulle
stanna mellan oss två. Men så blev det inte. Han blev "Slompan"
med alla.
|