Nätrassel  (ur "Hågkomster")

I stans affärer tiggde vi snören.
När de ledsnade på oss
skickade vi Ingemar,
som var minst.
Han återkom sällan tomhänt.

Av läkt byggde vi målställningar
på "Tivoliplatsen",
knöt snörena till nät
och gladde oss åt rasslet
när vi sköt mål.

I "Västgöten" skrev
signaturen "Este"
berömmande om oss.

Tredje dagen cyklade Sven,
en storvuxen grabb,
in i näten och drog
målställningarna med sig.

I den stunden insåg vi
att festen var över
och markerade målen
med stora stenar
 - som förut.

Kommentar 1
Ingemar, som nämns i dikten, är min barndomskamrat Ingemar "Slompan"
Strid. Han blev sedermera en skicklig handbollsmålvakt i allsvenska Skövde AIK.
Ingemar gick tyvärr bort under år 2005.

Kommentar 2
Journalisten med signaturen ”Este”, som också nämns, hette Olle Stjernqvist
och var chefredaktör för Västgöta Korrespondenten (VK). Kåseriet, där han skrev
om oss, var infört i VK den 24 juli 1940. Början av kåseriet handlade om "Tegner".
Den avslutade delen löd som följer:
 
"Den rätta glimten i ögat, den som Tegner förmodligen syftar på, kan jag se
utanför mitt fönster.
 
Där har några pojkar ordnat med en fotbollsplan. Målstänger ha de satt upp och
till och med målnät ha de knutit ihop av snören. Där spelas det fotboll dagen
lång med verklig energi. Och småpojkarna äro väl hemma i finesser, det finns
ett par parvlar som samspela och dribbla och skjuta mål så det är en fröjd åt det.
 
Och rent spel gillar dom. När det är "hands" lägger den skyldige själv bollen
tillrätta och protesterar inte. Här skipas rättvisa utan domare - pojkarna har
ännu inte lärt sig de storas knep och illfundigheter.
 
Este"