Jonas (Ur "Tidsbilder")

Han hade så spännande
och så vågade saker för sig
- kakelugnsmakarens Jonas.

Det sas allmänt att det var han,
som i de mörka höstkvällarna
spelade hartsfiol i kvarteret.

Och när ett rikligt åskregn
en gång blev till en sjö på gatan,
cyklade Jonas i hög fart
genom vattensamlingen,
med fötterna på styret.

"Sanna mina ord", sa mor ogillande,
"han kommer att hamna i vattnet
och slå sig fördärvad.
Ni ska få se!"

Vi stod vid fönstret och såg
hur han gång på gång kom farande,
med vattnet stänkande
högt upp åt sidorna,
och vi väntade och väntade
på att han skulle falla omkull i vätan.
Som mor sagt han skulle göra.

Men den gången hade hon fel,
för det gjorde han inte.
Inte åkte han dit för sin hartsfiol heller!