Förskingringen   (ur "Från då och nu...")

Vi gick runt med en "lista"
och sedan föräldrar och grannar
skrivit på och gett bidrag
köpte vi en 3:ans fotboll.
Det blev ändå pengar kvar
för material till målställningar.

Tillsammans med en kamrat
fick jag förtroendet att köpa läkt
hos Seebergs Trävaruhandel.
Brädgårdsförmannen vevade
fram och tillbaka
på sin lilla räknesnurra
för att få fram priset på läkten.
När vi betalat blev det 10 öre över!

Och vi förskingrade anförtrodda medel,
omsatte dom till två femöres kola
i den lilla gottbutiken, Mariestadsvägen 5.
Berättade därefter för våra kamrater
att det hade gått jämnt upp.
"Sedan vi lyckats pruta", som vi sa.

Konstigt nog kände jag inga samvetskval.
Kanske "Vår Herre" blundade den da´n?