Färgdrängen (ur "Hågkomster")

Under ett antal varma dagar,
en sommar på trettiotalet,
såg jag honom klättrande på stegar
och hörde när han skrapade bort gammal färg
på Ridhuset, en större byggnad i trä.

Han måste haft det tråkigt, trist och ensamt
med sin monotona, enahanda syssla.

När målarna senare kom
och satte färg på byggnaden,
hade han gjort sitt, och stod nog då redan
vid en annan husvägg nånstans och skrapade.

Då jag hemma hade synpunkter
på hans enkla, enformiga arbete,
sa far och mor att man får lov att ta
de jobb som finns, och tacka därtill,
och att det gott skulle kunna vara jag
som vid nästa renovering av Ridhuset
höll i skrapan.

Jag kände en viss oro över en sån framtid.

-     -     -

Ridhuset brann ner till grunden 1947
- så det löste sig...