Kommentar:

Ovanstående bild har vid något tillfälle varit införd i Skövde Nyheter. Bildinlämnare var
Ingemar Brage och han får väl här också ansvara för de tillnamn han åsatt respektive
lagmedlem. I en del fall var väl namnen frekventa, i en del fall användes de nog mera
sällan. För egen del blir jag ibland av gamla kamrater fortfarande kallad ”Tjommen”.

Under åren 1945 –1951 spelade jag i A-laget. AIK hade våren 1945 ramlat ur
”Västsvenskan” och låg under mina år i ”Norra Västgötaserien”. Under de första åren
hette lagledaren Kurt ”Lusse” Nilsson. Han efterträddes av Gunnar ”Otta” Svensson.
Den sistnämnde var en man med humor och han hade själv en gång haft en lagledare
som inför varje match sagt: ”Pojkar, sätt nu högsta möjliga fart från början och öka
därefter successivt!” Och då och då hände det därför att ”Otta”, med ett befriande
skratt, skickade med oss de orden före matcherna.

Under åren 1945-51 hängde vi hela tiden kvar i Norra Västgötaserien, där vi som bäst
nådde en andraplacering. Erinrar mig att jag för egen del kom tvåa i skytteligan en
säsong. Det berodde nog på att jag ett tag fick förtroendet att lägga de straffar som
vi blev tilldömda. Minns att den som vann skytteligan det året var Bertil Wolfbrandt,
center i Årnäs.

Någon gång runt 1950 spelade ett "Västgötalag" ur de lägre divisionerna match mot ett
motsvarande Göteborgslag. Matchen gick på Idrottsparken i Tibro och stommen i laget
var från Tibro AIK. Veckan före spelade Skövde AIK en kvällsmatch där jag lyckades få
till det och göra två mål - drömmål ansåg lokalpressen - varpå jag blev uttagen som
reserv i "Västgötalaget". Fick spela andra halvlek. Matchen slutade oavgjort och jag tror
inte att jag för egen del gjorde någon större insats. Något "drömmål" blev det i varje
fall inte. Hur som helst så passade en av lokaltidningarna vid tillfället på att ur sitt arkiv
plocka fram en teckning från 1947. Teckningen här nedan.

                           

Detta var åren efter Sveriges guld i London-Olympiaden 1948, då Gunnar Nordahl som
förste svensk fick pröva på proffslivet i Italien. Värvningar och stora övergångspengar
förekommer ju sedan dess långt ner i seriesystemet. Vi fick ingen lön, men
"traktamente", minns jag. Tre kronor, som räckte till kaffe och smörgås på kaféet i
Järpås. Och det blev ändå lite pengar över...