Kyrktuppen  (ur "Tidsbilder")

Ljög gjorde han väl inte, far.
För det var ju han, och bara han,
som hade förgyllt kyrktuppen,
den som blänkte så grant
högst upp i spiran.

Och under några dagar
fantiserade vi om
hur det kunde kännas
att arbeta på så hög höjd.
Vi hissnade vid blotta tanken.

Efter en tid avslöjades det
att tuppen varit nedmonterad
och att förgyllningen skett
i måleriverkstan.

Glansen kring kyrktuppen
förbleknade och försvann
och vi talade aldrig mer om den.

Nej, ljög gjorde han inte - far -
men det kändes inte som om
han talat sanning heller...