Husapoteket (ur "Hågkomster")
 
 Läkare misstrodde han,
 hade mer tilltro till sitt eget husapotek.
 
 Åt linfrö för magen.
 Drack ”klöverte” mot förkylning.
 ”Hjärnes plåster” var universalmedlet
 som i övrigt skulle bota det mesta.
 
 När törsten började plåga honom
 talade han om hur nyttigt det var
 att dagligen dricka kärnmjölk.
 På nattygsbordet hade han då också
 ett litermått med vatten.
 Ur nattmörket kunde jag höra
 hur han drack djupa klunkar.
 
 ”Hjärnes plåster” hjälpte inte
 mot de öppna såren,
 och husapotekets linfrö,
 klöverte och kärnmjölk
 hade inte avsedd verkan.
 Motvilligt hamnade han
 på Garnisonssjukhuset
 och gick bort efter en kort tid.
 
 Och i min tolvåriga tankevärld
 kändes det som om han svek.
 Hur kunde han, som jag litat på,
 som alltid sagt sig veta vad som var bäst,
 ha haft så fel?