med tillhörande slagsmål
om hörlurarna,
köpte far en begagnad Luxor,
där radiostationer
från hela Europa
gömde sig innanför
apparatens gula skalfönster.
Och vi kunde från Tyskland
höra en röst,
som hysteriskt skrek ut
sitt budskap.
Vi förstod inte vad han sa,
men han skrämde oss
och några år senare,
när ofreden kom,
blev vi medvetna
om innebörden i hans tal.
Teckning: Hans Westman
med sitt ”Stockholm - Motala”,
lyssnade vi nu inte längre
bara på ”Barnens brevlåda”
och ”Grammofontimmen”
utan också på rapporter
från ett krig, där Sverige låg
som en fredad ö
i ett stormigt hav.
Vi vande oss vid ord som
mobilisering,
ransonering,
mörkläggning,
surrogat.
När freden så småningom kom
sjöng vi ”En soldat kommer hem”
och ”Det har kommit en båt
med bananer”.
Då var vår barndomstid över
och ingenting, ingenting
blev sedan som det varit
en gång - före kriget.