SN Skövde Nyheter den 17 januari 2001

Poetiska hågkomster
               FRÅN SKÖVDE
                          30-talets småstadsidyll

Hågkomster är det anspråkslösa namnet på en diktsamling med minnen från småstadsidyllen Skövde på 30-talet. Fast ärligt talat var det nog i vart fall materiellt en tvivelaktig idyll, förskönad av årens avstånd. Främst kretsar minnena kring området Lilla Mörke i trakterna av dagens Helenaskola, en idag förlorad värld.


Titel: Hågkomster. Dikter. Författare: Per O Westman.
Teckningar: Hans Westman. Förlag: Malmströmer.
Antal sidor: 123

De sa vi va’ fattiga.
Visst – centralvärme och
andra bekvämligheter
sakande vi.

Sällan vankades kalvstek.

Kläderna var ofta ärvda,
ibland lappade.

Nog hände att mor
sena kvällar, tvättade
vår enda omgång strumpor,
för att torka under natten,
framför vedspisen.

Men…

Inte behövde vi frysa,
gick aldrig hungriga.

Ingenstans samlades släkt,
vänner och lekkamrater
så ofta, som hos oss.

Fattiga kände vi oss inte!

Som pensionär, efter att ha varit tapetserare, arbetat på arbetsförmedlingen i Göteborg och Länsarbetsnämnden i Skövde, började Per O Westman, nu bosatt i Hjo, skriva ned minnen från barndomen på 30- och 40-talen.

Pricksäkra minnesbilder från ett försvunnet Skövde men också iakttagelser från dagens föränderliga värld.

Sakkunnig
Till sin hjälp med illustrationerna har han vänt sig till en som rimligen är högst sakkunnig, sin bror Hans, konstnär och före detta scenograf vid Sveriges Television i Göteborg.
Tillsammans skildrar de barndomens värld. På Ridhusplan där Helenaskolan nu ligger hölls regelbundna kreatursmarknader och där höll också gästande cirkusar till. Varje år inledde och avslutade Sandbergs Tivoli säsongen med att slå upp sina attraktioner på trekanten framför bryggeriet Nordstjernan. Trängheden, som numera är känt som Västra Fältet, var då ännu övningsfält för T2.
Mellan dessa öppna områden med sina för ett barn så spännande attraktioner låg kvarteret Lilla Mörke. En plats för mycken gemenskap och lek. En värld där alla kände alla, där kullersten ersatte dagens trista asfalt och det vimlade av mjölkbutiker, speceriaffärer och kaféer:

Min stad försvann
när de rev de gamla husen
i Mörke
och raserade kvarteren
i innerstan
för att ersätta dom
med historielösa komplex…

skriver Westman. Han hyllar sin mor, som smög upp i ottan, späntade stickor och malde kaffe för att kunna bjuda man och barn på nykokt kaffe på sängen årets alla dagar. Vid middagstid blev hon mer lik andra mödrar och ansåg att glödstekt sill med skalpotatis var lämplig barnmat.
Far påstods ha varit komiker, en man skrattade åt i Logen Thors revy.
Men Per minns mest en äldre man som inte ville bli störd när han sov middag:

Jag missade föreställningen.
Synd – han lär ha fått
goda recensioner.

Dikterna innehåller mängder av vardagsnära detaljrika iakttagelser och nästan alltid formas avslutningen till en mer eller mindre oväntad knorr. Tillvaron skildras med kärlek och värme. Som minnena av grannarna: Vid de dagliga grälen trängde hennes gälla stämma genom väggarna och avslöjade alla hennes hårda ord. Hans dämpade svar var svårtydda men fick henne att höja rösten ytterligare. En dag blev hon sjuk:

Då ambulansen kom
för att hämta henne,
stod han i farstun
och grät…

Diktsamlingen är fylld av träffsäkra iakttagelser. Skildringarna från äldre tider är mer ömsinta, det är en idyll han beskriver även om livet var hårt med våra mått. Mer beskt iakttagande kan han vara när han kommer fram till händelser i vår tid. Men även då kan porträtten formas till kärleksfulla hyllningar, som det underfundiga av Allan, mästaren på sammanträden. Som så ofta i den här diktsamlingen räddar den ironiska distansen mitt i närbilden skildringen från att bli sentimental:

Han kände till allt om
dag- och mötesordning,
sammanfattade enkelt
den snårigaste debatt
och var suverän på
att ställa propositioner
och kontrapropositioner.

Han lärde mig ord som
 - prolongering
 - ajournering
 - approximativ
 - promemoria
 - supplement
 - prognoser

Hade tillbringat många
timmar i rökiga mötesrum
och under sena kvällar.

Talade ofta om lojalitet
och solidaritet.
Tackade sällan nej
till ett uppdrag.

Skulle ha fyllt 53.

Hans Menzing