Värdinnan
(Ur "Hågkomster")

Hyresvärdinnan var känd för att vara
återhållsam med utgifterna
och när far förhandlade med henne
om byte till en attraktivare lägenhet,
blev det på villkor att han
åtog sig renhållning och snöröjning
av gård och gata,
mot den blygsamma ersättningen
av fem kronor i månaden.

Han skulle då också hålla sig
med egna redskap.
Så fick det bli!

Vi barn hade respekt för "Värdinnan",
som gärna talade om för oss vad vi fick göra,
eller inte göra, på gården.
Och som de andra tanterna i huset var hon inte,
skickade aldrig någon av oss att uträtta ärenden.
där fanns inga drickspengar att hämta.

Dessutom var hon den enda vi kände,
som på promenaderna till och från stan,
undvek den grusade trottoaren
och gick på gräsremsan,
innanför kastanjeträden,
för att förhindra onödigt slitage
av skosulorna.